Usch, vad jag är en tråkig människa!

Jag känner mig oaktivare (kan man säga så?) än någonsin. Känns som att jag lägger bloggen bakom mig, vilket jag faktist gör, sen dessutom så skriver jag alldeles för sällan i mina mer privata böcker som jag har här hemma.
Ja menar, allt kan jag inte skriva ner här på bloggen. Men nångstans måste jag få ut mina tankar.

Skärpning nu Anna!

Egentligen vet jag vad som tynger mig och vad jag hela tiden tänker på som gör mig på detta humör.
Jag är glad, det är jag. Men innerst inne är det en oro som velar, en sak som bara jag kan få stopp på.

Tänker inte skriva mer nu, för då blir allt bara förvirrat och tråkigt för er som läser.

Men jag vill ha så mycket, som jag i princip är så nära att få. Men ändå låter jag det sippra ur mina händer. Jag behöver bara lite hjälp att få hopp om det.. ♥